Handeln skulle i princip äga rum i städerna. Handelns betydelse betonades bl a när man reglerade huvudstadens styrelse från 1636. Ett av de fyra kollegierna som styrde Stockholm kallades Handelskollegium och hade utvecklats ur den Fraktkammare, som omtalas i 1563 års privilegier (inledning till arkivförteckning på Stockholms stadsarkiv). I Stockholm inrättades också auktionskammare. I en resolution på städernas klagomål den 3 december 1680 gav Kunglig Maj:t sitt samtycke till att auktionskammarordningen för Stockholms stad, daterad 27/2 1672, infördes i landets övriga städer. Historik för Stockholms auktionskammare finns i kommunalkalendern 1972 och tidigare. Autkionskammare stod ursprungligen under uppsikt av magistraten. Om en stad inte hade auktionskammare, kan auktionsprotokoll finnas i arkivet från rådhusrätten och magistraten (se t ex Lunds landsarkivs beståndskatalog 1 s 259, som upptar 72 volymer 1724-1900 för staden Lund). Auktionskammare kan betraktas som statlig så länge den ligger under magistraten, men när den lyder under drätselkammaren blir den kommunal. Auktionskammare fanns även i mindre städer.
I Malmö inrättades auktionskammare 26/1 1687. Första reglementet utfärdades av magistraten 8/2 1812. Auktionskammaren förestods av en rådman; magistraten skötte inkomsterna. Auktionsprovisionen var en av dess löneförmåner. Landshövdingen i Malmöhus län utfärdade nytt reglemente 15/6 1878. Enligt detta skulle auktionskommissarien varje kvartal visa magistraten protokoll, kvittenser m m, och handlingarna skulle årligen överlämnas till förvaring i rådhusarkivet. I nytt reglemente fastställt av länsstyrelsen 17/6 1936 bestämdes att auktionskammaren skulle ligga under drätselkammaren, alltså stadens kommunala förvaltning. Malmö auktionskammare upphörde 1986.
I Göteborg utövades den närmaste tillsynen över auktionskammaren av två rådmän med titeln auktionsdirektör. Provisionerna tillföll i början enbart de lagfarna rådmännen, dvs juristerna, som med dessa medel bekostade stadens förvaltning, men senare fick alla rådmän del av auktionsinkomsterna. Enligt kungligt brev 1838, som fastställde ny utgiftsstat för Göteborg, skulle auktionsprovisionerna gå direkt till stadskassan. Magistratens ledamöter fick i stället en fast ersättning fram till 1860. Första särskilda reglementet för Göteborgs auktionskammare utfärdades 17/6 1864; det upphävdes 27/12 1888. Enligt reglemente fastsällt av länsstyrelsen 1/3 1922 sorterade auktionskammaren under drätselkammarens första avdelning.
Kommunala pantlånekontor (pantbanken) inrättades i större städer för att hjälpa invånarna vid tillfällig brist på kontanter. Göteborg har landets äldsta pantlånerörelse, fast numera kallas det varubelåning. AB för pantbelåning i Göteborg är sedan 1973 helägt dotterbolag till Göteborgs Auktionsverk AB (kommunalkalendern 1985 s 317, 1994 s 212). Stockholms kommunala auktions- och pantaktiebolag (SKAPA) bildades 1950 och hade 1985 två avdelningskontor (Stockholms kommunalkalender 1985 s 411). SFS 1949:722 är en lag om pantlånerörelse. I Uppsala inrättades pantlånekontoret 1868. Det låg under drätselkammaren, men stadsfullmäktige utsåg en särskild tillsyningsman varje år.
Den tidigaste undervisningen skedde vid apologistskola, dvs räkneskola som inordnades i städernas läroverk 1724 i form av apologistklasser. Den var praktiskt inriktad i motsats till latinskolan och hade följaktligen lägre status (jfr 19.1). Handlande i städerna slöt sig på 1700-talet samman i handelssocieteter (senare även kallade köpmannaföreningar). De kunde bygga på gamla gillen s om t ex i Göteborg, där Handelsgillet bildades 1661 och fortsatte som Handelssocietet 1734. Sådana sammanslutningar kunde kräva specialundervisning inom handel och ekonomi.
I slutet av 1700-talet inrättades i Hamburg en s k handelsakademi, som blev mönsterbildande för senare handelsundervisning i många länder, även Sverige. Göteborgs handelsinstitut inrättades 1826 och blev landets äldsta handelsskola (från 1966 kallat Levgrenska gymnasiet). En tidigare skola startade i Öringe i Halland men upphörde efter några år. 1865 började Grosshandelssocietetens handelsskola i Stockholm (senare Frans Schartaus praktiska handelsinstitut). 1904 tillkom handelsinstitut (senare kallades handelsgymnasier) i Malmö och Helsingborg, 1914 i Örebro och Norrköping. 1919 ställdes handelsgymnasier, handelsläroverk och högre handelsskolor under den nyinrättade Skolöverstyrelsens tillsyn. De äldsta skolorna tillkom genom donationer och fick ekonomiskt stöd från städerna, men från slutet av 1800-talet började statsbidrag utgå. Enligt Svensk uppslagsbok (1935) fanns vid alla handelsgymnasier tvååriga kurser jämte ettåriga fackkurser.
Handelsundervisning gavs också vid kommunal borgarskola och vid de talrika privata handelsskolorna, som stod under Skolöverstyrelsens tillsyn, om de fick statsunderstöd; 1944-65 låg handelsskolorna i stället under Överstyrelsen för yrkesundervisning. Till de mer kända hörde Bröderna Påhlamns och Barlocks i Stockholm, Filip Holmqvists i Göteborg. Påhlmans och Filip Holmqvists skolor grundades på 1880-talet. Handelsmellanskola, dvs en handelsinriktad variant av den kommunala mellanskolan från 1909 (se 19.1) fanns 1936-51; 1952- c:a 1968 fanns handelsrealskola.
Handelshögskola i Stockholm (från 1909) och Göteborg (1913-25) tillkom efter tyskt mönster. De baserades till stor del på donationsmedel och lydde under handelsdepartementet; undervisning tillhörde annars ecklesiastikdepartementet. Kunglig Maj:t tillsatte ordförande i handelshögskolornas styrelse och stadfäste utnämning av professor. Man kunde ta ekonomisk examen och handelslärarexamen. Ämnena var nationalekonomi, handelsteknik, rättsvetenskap, ekonomisk geografi och ett främmande språk. 1932 kom förslag om ekonomie magisterexamen i stället för handelslärarexamen. 1939-44 förlängdes ekonomutbildningen från två till tre år genom att ämnet företagsekonomi expanderade. 1958 infördes detta ämne vid universiteten i Lund och Uppsala och finns nu vid alla universitet och de flesta regionala högskolor. Ekonomexamen kan därför avläggas vid annan högskola än handelshögskola. Stockholms handelshögskola var 1996 fristående från universitetet. Handelshögskolan i Göteborg fick statsbidrag 1937 och ombildades 1/7 1961 till statlig högskola (kommunalkalendern 1969). Den uppgick i universitetet 1971, men 1986 startade åter en separat handelshögskola. Ekonomihögskolan vid Lunds universitet öppnades 1988 och Umeå 1989. I Jönköping är den Internationella handelshögskolan stiftelse från 1994.
För att främja handel var det viktigt med korrekta mått och vikter. Med ökande handel inom landet måste det vara samma mått och vikt överallt, och med tiden måste man även ha internationell standard. För justerare av mått och vikt se 16.1. 1878 infördes de franska meter- och decimalsystemen. Folkskolan fick till uppgift att se till att alla barn lärde sig det nya systemet och kunde förvandla gamla mått till nya. Särskilda planscher för ändamålet framställdes. Det fanns folkskollärare som även ordnade kvällskurser för vuxna.
Kommunala stadsveterinärbefattningar inrättades för kontroll av födoämnen, särskilt kött (instruktion i SFS 1888:53). Stockholms förste stadsveterinär har bildat arkiv 1882-1960 (Arkivregister för Stockholms län). Statliga besiktningsveterinärer under Statens Livsmedelsverk, organiserade på 35 kontrollenheter, kontrollerar slakterier och köttexport (Statliga myndigheter 1986).
Lagen om handelsregisterförare i stad kom i SFS 1887:42. Magistraten förde detta register. När magistraten upphörde 1964, inrättades särskild handelsregisterförare i vissa städer (Borås, Ulricehamn och Åmål hade sådan), men länsstyrelsen kunde också ta över handelsregisterfunktionen för hela länet (t ex i Göteborgs och Bohus län). Enligt handelsregisterlagen 1974:157 skulle alla handelsregister föras av länsstyrelsen. De gamla stadshandelsregistren överfördes till länsstyrelsernas arkiv, men enligt 1992:448 övertogs funktionen av Patentverket i Sundsvall, och handelsregistren hos länsstyrelsen upphörde med utgången av 1994. I handelsregister infördes enskilda näringsidkare, handelsbolag, kommanditbolag samt ekonomiska och ideella föreningar som idkade näring.
I mäklareförordningen 25/10 1872 föreskrevs att en kommunal handels- och sjöfartsnämnd skulle tillsättas i stad för att behandla ärenden som enligt mäklareordningen borde prövas och avgöras av en särskild nämnd. Göteborgs stadsfullmäktige beslöt 2/1 1873 att tillsätta en sådan nämnd, som fick instruktion 2/7 1894. Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg antog och återkallade uppdrag för mäklare och skeppsklarerare, gav förslag till besiktningsman enligt sjölagen och förslag till dispaschör (se 14.3), till handelskunniga ledamöter i rådhusrätt vid handelsmål m m, antog och entledigade offentliga översättare (=translator publicus) och utsåg ledamöter i den permanernta skiljenämnden för avgörande av månadsbefraktningar.
Sedan handelskammare tillkommit och auktoriserats enligt SFS 1916:599 betraktades denna som sakkunnig på området. Den kommunala handels- och sjöfartsnämnden anmodades sällan att avge yttranden i frågor rörande handel och sjöfart. Enligt Göteborgs kommunalkalender 1936 hade Kommerskollegium hos Kunglig Maj:t föreslagit att handels- och sjöfartsnämnd skulle avskaffas och dess återstående uppgifter flyttas till andra lämpliga organ. I Göteborg fanns nämnden kvar med samma kommentar 1969 men var borta 1985 (kommunalkalendern).
Handelskammare är enskilda sammanslutningar med vissa offentliga funktioner, ungefär som hushållningssällskap på lantbruksområdet. Stockholms handelskammare från 1902 är äldst. 1939 sammanslöt sig handelskamrarna till Handelskamrarnas nämnd. Distrikten utgörs av ett eller flera län eller delar av län. Huvudexpeditioner fanns 1967 i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Visby, Malmö, Göteborg, Borås, Karlstad, Örebro, Gävle, Sundsvall och Luleå.
Fullmäktige i Göteborgs Handelsförening, som före 1846 års näringsfrihetslag hette Handelssocieteten, utgjorde sedan 1906 även stadens handelskammare. Den fick statlig auktorisation 1917. Handelskammare har bl a till uppgift att följa handelns och näringarnas ställning samt föreslå och verkställa utredningar för att främja handel, sjöfart, industri och kommunikationer (liknande uppgift hade de gamla kronofogdarna inom landsstaten till 1917, se 5.3), avge yttranden i sådana frågor till stat och kommun, ge auktorisation åt revisorer, fastighetsmäklare, speditörer och translatorer =översättare (Göteborgs kommunalkalender 1969 s 239). 1992 fanns i landet elva handelskammare och i utlandet drygt 30 svenska handelskammare. 1994 hade Västsvenska Handelskammaren i Göteborg förutom huvudkontor i Göteborg även regionkontor i Borås, Karlstad, Skövde, Trollhättan och Varberg samt servicekontor i Lidköping och Åmål. Handelskammaren i Stockholm har sedan 1917 ett internationellt uppmärksammat skiljedomsinstitut för att lösa tvister inom näringslivet (Stockholms kommunalkalender 1990 s 467).